2017 var ett tufft år för mig, oss det var då som min kropp, hjärna och själ tillslut sa ifrån och jag föll ner i en mörk avgrund..
Att bränna ut sig går fort att ta sig tillbaka tar tid.
Eller ta sig tillbaka.. det gör jag inte!
Istället tog jag en paus från allt, satte mig i skogen och försökte börja andas, visade sig vara svårare än jag trott.
Under de år jag jobbat mig ner i utbrändheten, stressat från det ena till det andra, alltid sagt JA.. så hade jag glömt hur man andas.

Sakta men säkert kom både andning och en stark längtan efter att skapa, så i december hade jag en hel hög tavlor som min man tvingade mig att ställa ut hemma på logen.